Ingen vanlig morgon...

Läskiga och charmiga. Gröna och söta.


Catch up!

Vart lite si och så med bloggandet sista dagarna. Av förklarliga skäl. Eller i fredags jobbade jag ju och borde hunnit och kunnat. Men när jag vakna i lördags, voine voine! Skulle ju jobba då med, den där 100 gånger tråkigare tågtunneln you know. Sjukt trött direkt när jag vaknar, sen sjukt ont i magen. Åker och jobbar. Lastar. Det här går inte. RINGER OCH SJUKAR MIG!! Hallå? Det har aldrig hänt, jag gör inte så. Men jag va tvungen, vidrigt ont!
Magkatarren från helvetet!

Sov hela helgen i stort sett, men nu är vi pigga :) barnen var på dagis/fritids igår men lediga idag. Vi ska till Madde och barnen och leka. Awesome :)

Imorrn har de Halloweenfest på dagis, Nike är peppad till tusen :)
Och Tilda ska till badhuset, nöjda barn!


Dags att komma ut.

Jag dricker inte mjölk. Och absolut inte kaffe med mjölk. Vilket betyder att latte går fetbort. Right?! Right!
Däremot är jag oväntat nog en sucker for kaffe mocca. Beställde en igår. Hon gjorde en latte, med pytte lite chokladsås på. Så det va en latte. Säg det inte till nån men det va fan gott. Så ja, nu är jag officiellt en lattemamma. Ställer mig i ledet. Behöver jag lämna tillbaka E-kortet nu?


Strajk a pås pojkar!

Det händer ibland att vi bara sitter i soffan och myser på jobbet. Mest för att vi är ett generellt knäppt gäng som inte har så mkt att göra just precis då. Och när man ändå har tid kan vi ju fota varann :)


Dedication


Det är ju du!

Vi kör sprutbetong till en av biltunnlarna idag. 100 gånger roligare än lördagskörningarna till tågtunneln.
Och vart lite överraskad när jag kom ner med första lasset.

För visst kände jag igen den där Scanian, med baljan i fram istället för där bak som alla andra har. Gick fram och pratade med gubbarna lite medan en hydraulfirma var där och laga en ventil på pumpen.

Jag: -Jag har bara lossat i en sån här en gång förut, men det är 5 år sen.
Pump: -Då var det nog med den här pumpen. Var det där borta?, frågar han och pekar bort mot det andra tunnelröret.
Jag: -Precis.
Pump: -Men, det är ju du! Vi kommer ihåg dig! Du hade ingen hjälm, inga stövlar och inte en endaste backlampa!!, säger han och låter nästan arg.
(Ungefär nu tror jag att jag ska få megautskällningen of a lifetime!)
Pump: -Alla killar som var här körde sönder både bakaxlar och skärmar och allt i den där trånga, mörka tunneln. Och när du skulle backa upp gick ju Olle bredvid med bara sin pannlampa som enda belysning och du backa ju upp som ingenting! (Och så vänder han sig om till sin kollega) -Hon stanna inte en endaste gång, det vara bara runt 20-30 cm till godo på varje sida.
Jag: -Skämtar du (nu är jag skitlycklig, 5.5 år gammalt beröm!)?
Pump: -Nä fan heller, vi pratade om dig skitmycket. Vi köpte ju blommor till dig eftersom du va gravid men du kom ju aldrig tillbaka!?
Jag: -Men NU skämtar du! (fortfarande skitglad, galet grymt beröm!)
Pump: -Nä, vi gjorde det!

Sen började vi prata lite om avkomman som var med där nere i tunneln, om än i magen. Fina älskade Nike <3

Fatta, jag va 21 år och bäst :)) kommer själv ihåg den lossningen för tunneln va galet smal för min väldigt höga och nedsläckta bil. Och så säger de att jag va den enda som kunde och de kommer ihåg mig :) den lever jag på hela kvällen!


Radiokändis

Eller nä. Lyssnade på Vinyl, de har en fråga till Vinylbomben. Plättlätt. Får för mig att ringa. Shit det går signaler. Det ska det inte göra! Satana perkele, de svarar! Gaaah. Jag kommer fram. Och ska tävla shoot. Shoot!

Jag får äran att börja eftersom jag precis lastat. Det går åt helvete. Jag kan inget om nyhetsbyråer, rugby, triathlon, hästsporter, kurrekurreduttöar och sånt. Hemmamamman från stan vinner en trippelcd utan att behöva lyfta ett finger. Och jag har svurit i radio. Flera gånger. That's life. Xoxo


Utrett

Har lagt en hel del tid på håret den här veckan. Flätade barret i 13 inbakade flätor i tisdags. Ägnade ingen större energi åt håret onsdag till lördag. Flätade ur de 13 inbakade flätorna nyss. Iflätning; 1,5 timme. Urflätning; 1,5 timme. Börjar bli dags att plocka ur the extensions. Har haft de i i hela 3,5 månad snart ju :) men lite nervig över hur det ser ut sen. Tuffsigt och tunt? Eller kanske i ett ok skick. We'll see :) stay tuned!


False lashes

Före/efter

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2101317/images/2012/pic_5082fdd2e087c32296fff9d6.jpg" class="image">


James

Utan tillåtelse visar jag upp James. Min brorson. Jag kan härmed titulera mig som faster. Det e mycket nu. Grattis till mig och alla inblandade :)


Ännu en lame dag.

Sicken lugn vecka det varit so far. Idag va jag i Uppsala. Först ett pumplass och sen ett långt, kallt och drälligt rännlass. Men en Göteborgare brusar sällan upp och vilken tur för mig att det fanns ett par stycken där :)

Fast lite ont i benen har jag allt. Och det är bra skit det. För igår, efter två glasslass till Bålsta och ett provlass på gårn, så åkte jag till Kim. Vi skulle ut och springa. Helt otroligt att löparbrallorna gick på utan större problem :) och jävlar vad vi sprang (läs: jag försökte och kämpade). Backe upp och backe upp. Ja det gick i stort sett bara uppåt. Så jag har ont. Men det är, som sagt, bra skit!

Imorrn efter jobbet åker jag till Uppsala och får lösögonfransar :) snart är jag så fejk så Barbie blir avundsjuk! Och allt tack vare fina Micaela <3

Och på lördag ska jag och Tilda till Uppsala. Spendera födelsedagspengar och köpa Halloweenkostym. Inte till mig, det behövs ingen (om nån undrar föreställer jag Barbie). Men Tilda behövde visst en. På kvällen dock åker svarta lackskinnbrallorna på! Inflyttningsfest hos allra käraste syster. Men jag tänker ta det piano. Faktiskt.

Om nån undrar vad Dante äter till middag nedan så är det däck. Pastadäck. "-Vart e Dantes däck?" utbrister han och pekar sen nöjt med hela fingret in i munnen.

Veckan i bilder:


Anelica!

"-Anelica! Varför har du så långa byxor?", frågar Majken när jag har mina haremsjeans från Desigual. "-Ja tänk Majken, de går ända ner till fötterna!", svarar jag. "-Mmm, men de är ju så långa i rumpan!"

Idag har jag ett halsband jag fick av henne i lördags. "Titta Anelica, den här har jag gjort till dig på dagis!"
Det visar sig, enligt Clara, att det faktiskt var storasyster Inez som fått det i födelsedagspresent. Men hon var inte lika imponerad som jag så därför hänger det runt min hals och inte Inez's. Tack Majken :)

Sötonge!


Helgen

Inte så intensiv som de brukar vara, helgerna. Myst med barnen massor.
Känner mig ofräsch. Svullen i kroppen. Är väl månader av oro som släpper.
Då passar det att ligga i sängen och kolla dåliga serier, typ Snookie&Jwoww ;)

Idag får jag bilen fixad, vinterdäck på och tre feta extraljus i fram :) bild kommer förstås senare.

Imorrn börjar en ny vecka. Äntligen!

Och älskar förstås att AIK vann över SM-guldtippade Luleå igår med 2-0. Lika otippat som 1-0-förlusten mot Gefle på Råsunda förra veckan.

Och unnade mig en Mocca till frukost med, yummie :)


Dagen efter-slö

Ja idag kände jag att det var ok att spendera dagen i sängen. Har haft mer eller mindre ont i korsryggen hela dan.

Kände att det inte var helt fel och tacka nej till att följa med på mässan även om det skulle varit grymt kul. Speciellt med tanke på sällskapet <3

Ska försöka sova lite nu, slumrade till en kortis på em, hoppas det inte ställde till nattsömnen. Imorrn ska Tilda på kalas, orkar jag så kör jag henne och spenderar timmarna, hon ska vara där, hos Clara. Så får Nike och Majken umgås lite. Men det ska nog gå, även om jag tenderar att bli lite karlig (lös pjöllrig) i tid av sjukdom ;)
Skyller på karriärsvalet? ;)

Nighty nighty


Så mkt onödig oro

Ja tänk om sjukvården hade tagit sig tid till att förklara operationsförloppet som min syster gjorde igår. Det tog fem min. Hade sparat mig fruktansvärt mkt onödig oro.

Sov till nio imorse, och kom på att jävlar jag får ju bara dricka kaffe i en kvart till. Smygrökte tre bloss. Duschade, tvättade håret.
Tänkte ut bekväma kläder att ha på mig både innan och efter.
Smygrökte fyra bloss till.

Åka bil med älskade syster (fan va bäst hon e!). Parkera, fixa parkeringstillstånd, checka in.

Uppe på dagkirurgen, blir visad till ett omklädningsrum med ett gäng fula kläder i famnen. Gråter som aldrig förr i omklädningsrummet, satans fula kläder. Stickade strumpor som nån med dubbelt så stora vader som mina passat bättre i. Fula stora skjortan "One size fits ingen alls" Jävla cellförändringsskithelvete, jag vill inte!!!

Vi får ett rum, jag blir nerbäddad. Kl är halv 12. Inne om 30 tror jag. Sjuksyrra kommer in och tar blodtryck och sätter dropp. Storasyster mölar Ahlgrens bilar, jag är hungrig. Inte ätit sen igår kväll.
Sjuksyster går, storasyster kikar i skåpen, lyssnar på våra hjärtan. Får mig att skratta :) älskar henne mest ju!

Kvart i två är det dags. Droppflaskan i handen, toabesök. Storasyster assisterar, konstaterar att hon kan vara droppställning om vi ska på maskerad.

Lämnar syster utanför, får klättra upp i sängen. Lugnande i armen och sen...ja sen vaknade jag. Är det klart?

Får vatten, kaffe och macka. Grannen som har nyopererad fot bjuder på hemmagjort snus. Mums.

Och nu hemma, trött. Myser med mina små hjärtan som just kommit hem från dagis och fritids.

Hade hoppats på att få gå på UnderBARA Barn-mässan imorrn med bästa brudarna men det verkar inte bli av :-/

Bjussar på en miserabel bild och en på bästa syster <3


Jobber och jobber

Sitter vid Smittskyddsinstitutet. Inte gjort nå träligt. Bara kör betong. 3 kubbar i skopa. Shortsen åkte på. Jag hade faktiskt långbyxor imorse för första gången på...ja på hur länge då? Men sen blev det varmt ;)

Imorrn ska vi jobba länge; 21-22 ca. Blir bra; jobba sent, äta sent, röka sent, sova sent. Får ju inte göra nånting på torsdag innan op. Och jag hatar att inte ha nerver och tankar i styr. Varför har du inte frågat nån om det du undrar över då? frågar sig väl en del.

Och sinnes vad jag har försökt. Men när ingen vill svara, vad gör man då?
Det enda de säger är att "allt kommer gå bra!". Rent medicinskt; absolut! Den tvivlar jag inte någonstans på. Men med mina hjärnspöken då? Det var inte så lätt att hoppa och glömma. Vem tar hand om det där och då när ingen innan ville lyssna? Jag vill inte höra att "Det där kommer gå bra." och "Det där fixar du.". Jag är mig själv närmast, ingen annan är det. Inte nån kan ta ifrån mig vad jag känner eller tycker. Ingen kan släta över det.

Så jag jobbar imorgon. Sent. Sliter ut mig sådär så ögonen precis orkar vägen hem. Jag hoppas på en tidig tid, förbrukar alldeles för mkt mat och tobak just nu för att vilja något annat.

Och ett stort megatack till alla fina som erbjudit sig att skjutsa och hålla sällskap. Även om jag aldrig skulle kunna tacka ja, samvetet tänker för mkt på er, så betyder det oerhört mkt!! Ni vet vilka ni är <3

Xoxo


Saknad

För en som saknar Starbucks kommer den här som en räddande ängel. Även om det värmande originalet är snäppet bättre ;)

Annars då? Återhämtar mig från gårdagens missöde på Råsunda, på tok för mkt nerver hos grabbarna tror jag. Fanns ju sällan folk att möta upp för Mutumba i Gefles målområde. Många chanser, bara ett mål. Och offside, helt mållöst för älskade Gnaget. Vart ännu mer sugen på ytterligare en match innan Rådunda rivs. Och tanken slog mig att himmel va coolt och köpa en lägenhet där Norra stå var. Måste ju finnas nån magi i luften just där? Right? ;)

Jobbar idag efter en dryg veckas ledighet. Känns fint :) vi trivs ihop jag och Edwin!


Japp

Råsunda, AIK-Gefle IF. 121007


Världens godaste kakor


Harry jävlar....som Ebbe skulle säga på rungande Göteborska...

Släppte ut Harry igår, som vanligt. Och hade visst glömt bort och komma ihåg att gå med soporna, som vanligt. Och Harry hade så klart bitit sönder soppåsen, som vanligt. Inget konstigt eller ovanligt. En helt normal fredag. Då.

Går ner och gör mig iordning för sängen strax innan 24. Men va fan är det han har i munnen (börjar dra) och i halsen :-S
Ja det är hälften av ett tre meter långt snöre, andra hälften hänger utanför. Han ser ut som en gammelgädda.
Ringer Eniro, får numret till en jourvet. som jag ringer och väcker. Han vågar inte ge kräkmedel, ring Ulltuna!
Pratar med vet. Petter, tycker vi ska komma in pronto. Ge kräkmedel!

Ringer svärmor kl mitt-i-natten. Kommer och kollar barnen. Letar koppel, borde kunna använda snöret, det satt ju fast! Ut ur huset, in i bilen. Inga fingrar...f'låt snören i kläm?

Kommer till Ulltuna, passerar vårat bygge som är höljt i dunkel. Kommer in genom första ytterdörren med ett stadigt tag om Harrys halsband. Ringer B0001 på porttelefonen. Vet. Petter svarar, ska komma och öppna. Tittar ner mot mina Fred Perry-beklädda skor, inte lämpligt och stå på snöret när vet. Petter kommer. Kan ni tänka er Harry stå bakom mig då, med ett snöre som drar i mungipan och mäter 34,5 cm mellan gomseglet och mattes sko. "-Masse, kviv avj snöjet, det...*kväljljud* djaaaj i haljsen!". Hemska tanke.

Men den behövde inte ske, för vart fan är snöret? Snöret!? Där, på golvet en bit bort från oss ligger snöret. Som om ingenting hänt. Vet. Petter kommer med en blick som visar att trots att klockan är strax efter ett är han redo att kräka en hund. Men lika besviken som jag, för allt som behövdes var bara en 7 mil lång åktur. Då åker vi 7 mil hem igen då. Efter en kaffe på Shell. Hemma vid halv tre-tre. Gissa om jag var lite trött när lusen väckte mig vid halv åtta. Men nu är pancakesen klar och vi ska möla frulle, tjingeling!


Ny kärlek

Mocca


Vem kom på ordet "Fredagsmys"?

Inte särskilt mysigt med fredagströtta barn. Pipiga och tjuriga. Bråkar och slåss. Men efter lite mat blev de nöjda, tacos och adjödos. Ungarna älskart :)

Dock fick Nike ont i huvudet nu på kvällskvisten, misstänkte att det va nån svit efter dagens vaccin men sen fick Tilda med ordentligt pannknack. De två som inte sov mellan 14 och 17 idag sover nu. Han den andra, den lilla avkomman, är tvärtemot. Vägrar sova, försökt ett par gånger men icke. Sitter och mosar popcorn i soffan. Hoppas han tröttnar. Mamman behöver sova. Ska ju kirra lyxfrukost imorrn tänkte jag.

Ja jag vet, halvfabrikat är inget jag gärna promotar men älskar den där "udda" hyllan på Flygis med amerikanska varor; popcornkryddor, märkliga flingor, fluff, jordnötssmör med Peter Pan och...pannkaksmix om man vill ha de American style ;)
(Klart jag har gjort de från scratch med men ja, jag måste ju prova!)
Kan ju inte hjälpa att de placerat denna fantastiska hylla i anslutning till den ekologiska avdelningen ;)


Rimbo marknad

Gick ett varv, det räckte. Ju äldre man blir desto mer överskattad känns den. Men lyckades stöta på några ansikten man kände igen iaf trots det korta besöket. Och bilen är utskriven från verkstan med, skönt! Slapp dra till fler vita lögner om däcken med, frågar man inget får man inget veta?


Det ska klaffa.

Lämnade stora barnet i skolan, mellanbarnet hos Clara (hon va superexcited över att få hänga med Majken idag!). Hem och hämta syrran och lilla barnet. Lämnade bilen på verkstaden (ångest, varför ska vuxna män tvinga mig att ljuga?), fika på café Hörnan och nu bussen till rimbo. Kika igenom marknaden. Regnar som alltid, första torsdagen i oktober.

Sen buss tillbaka till Norrtälje, hämta bil. Åka till Häverödal och hämta barn. Stress stress, skulle va lättare och jobba ;)

Väcker syrran som ska iväg :)


Nästan som onsdagarna va förr :)

Äntligen var vi lediga båda två, jag och Malle :) körde som vanligt Tilda till skolan (de får göra om de där förmorrade sockenindelningarna snart så vi tillhör Gottsta skola och inte Herräng, vill ha skolskjutsmöjligheten!). Hem och pula i Nike frukost som sov ända till 7.15. Hängde arbetskläderna jag tvättade igår och torkade av och plockade lite.

Sen mot Gribbyvägen, exalterade barn som tjatat efter varann hela morgonen. Och söta Elina skulle ju hjälpa Dante med koftan när det blev för varmt (se bilden) :) gullongarna!

Lunch, fika och utelek. Nöjda barn och nöjd mamma :) saknat Malle massor ju!

Hemma var tjejerna ute och cyklade lite innan mellis. Nu är de alla i min säng och kollar på tv. I em ska vi hämta moster Milla i Älmsta, passa på att äta lite middag. Handla, hem och natta barn och...ja sen då. Sen är det nog kväller :)

Fullspäckad dag imorgon med, det går i ett nu. Men det gör inte så mkt :) moster är ju här! Xoxo


Ny dag, nya tag

Vi börjar återhämta oss från igår. Vaknar 05.00 av att lusen står i dörröppningen till sovrummet och vrålar; "-JAG HAR KISSAAAAT!!" med lilla blöjan i högsta hugg. Hallå, jag är ledig. Kasta den, gör vad du vill. Men kom och lägg dig sen, vi ska inte upp än på 1,5. Barnen och mamman äter frulle, klär sig, åker till skolan.

Vi som inte går i skolan åker hem igen, hänger tvätt och diskar undan. Slår in paket och stressar till fikan hos bästa Anki. Undrar dock varför Ronja skulle sova just när vi va där? Fick ju bara låna lite. Men kanske lika bra, för avkomman (han) blev varmare och varmare. Pipigare och pipigare. Och till sist trött. Vaknade till och skrek. Fick ett rumppiller (som ser ut som en bomb av nå slag?), vägrar glass men blir snabbt piggare. Himla käcka piller det där, måste köpa.
Har ju liksom inte haft möjlighet att botanisera i febernedsättningsdjungeln då kidsen sällan ökar sin dygnsmedeltemp.

Köper rumppiller, hämtar ett skolbarn. Hemma på Foxyroad sover avkomman (han) i bilen och tänkte att "ja men det kan han väl göra en stund?". Icke! En geting (som oxå anser att vädret inte är vinter än) bestämmer sig för att göra ett utfall. Mitt i plytet på Tilda. Lyckat. Hon vrålar, Dante vaknar, han vrålar, svetten lackar i mammans panna.

Kommer in, med jackor och skor och post på ena armen och febrig avkomma på den andra. Blir mild, dämpar getingstick med ispåse och bäddar ner liten febrig med napp, snutte, vatten unt so weiter, unt so weiter.
(och nu vaknade han :) )

Pannkaka i ugnen, 2/3 av de som bor här framför tvn. Kvällen kan sluta hur som. Men han måste va pigg imorrn, vi ska ju till Malle :) längtat!

Signar ut. Slut.


Berätta inte det här för nån...

...jag lovar. Jag ska inte det. Inte efter idag. Inte längre till någon efter att hon tittade på mig med det där ansiktsuttrycket. Hon såg hur jag tog mod, konstpauser, kämpade med nya andetag. Tårar som brände innanför ögonlocken, som jag vägrade släppa ut. Jag tog mascara idag, som en mur mot tårarna. Hon vet inte vad hon som sitter på andra sidan skrivbordet har för bagage. Få det inte att låta så lätt. Eller är det jag som förstorar upp minnena från då. Klänger fast vid min sista landyta. Och ändå ansiktsuttrycket som så tydligt säger; ge mig en hint när du är klar, jag har mer inövad info som ska ut. Och jag har fler patienter som ska in. Tack på förhand. Varför är jag så envis? Varför kämpar jag om mark som jag hela tiden förlorar? Som rämnar under mina fötter. Varje minne som försvinner är ytterligare ett steg mot stupet. Det har gått 12 år. Jag minns inte vilken årstid det var, kanske höst kanske vår. Jag minns inte vad han hette. Jag minns inte hur han såg ut. Jag minns inte hur han luktade. Jag minns inte hur hans händer kändes mot min livrädda kropp. Så varför kämpa om mark som går förlorad. Sluta kriga, energin tar slut. Hela mitt väsen säger åt mig att hoppa. Glömma. Så jag gör så. Du vinner. Jag ska glömma det som hände. Berätta inte det här för någon, dina sista (enda?) ord...

RSS 2.0