Dags igen.

Jag är så jävla arg på dig just nu. Förstår du det? Imorgon är det dags igen för dyr hjälp. Prisvärd. Du vet, om du hade sett mig hade jag sluppit en hel del. Men jag fixar det här, utan dig. Och det gör mig nästan ännu argare. Hur mycket tror du man fixar egentligen? Alldeles själv utan dig. Tänker du nånsin på mig som jag tänker på dig? Varför alla dessa frågor? Som vanligt en envägskommunikation. Godnatt mamma, hoppas trots allt att du sover gott och har det bra.
Vet att du betalar ett högt pris...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0