...efter dagens besök i Rimbo.
Först åkte jag, Camilla och Dante förbi pappa efter att vi lämnat tjejerna. Han och M hade fixat en maffig frukost, eller ja för oss blev det mellis eftersom vi åt morgongröten redan vid 6.30.
Drack kaffe, pratade och så.

Vidare till Granngården för att köpa en karda till HarryBarry. Hårigaste karln i Trästa ;)

Sen till dagens utmaning, första besöket hos mamma på Birgittagården.
Den där lukten av gamla människor och sjukhem när man kliver innanför dörren. Går igenom korridorer och passerar gamla människor med nedböjda huvuden, på en rollator, i en soffa, sover framför teven, vankar med rollator. Upp en trappa till demensavdelning, nervositeten stiger.
Möter en sköterska som tittar på oss med lite uppgiven blick (kan hända att hon undrar vad så unga människor gör där, som frågar efter sin mamma?).

Hon visar oss till mammas rum. Mamma blir glad av att se oss, pratar och tar på Dante. Rummet är mörkt med nerdragna persienner men tvekar inte att dra upp dem när Camilla påpekar derra. Vi tittar på kort, mig känner hon inte igen men dock min kusin. Hon minns vad de ska få för lunch; bruna bönor och fläsk. Det ser hon fram emot. En stund senare är det bortglömt. Frågor om datorn pappa fixat till henne funkar och svaret kommer fort: NEJ! Jag tänkte; "Vet hon vad jag frågade?". Hon längtar inte "hem" eller undrar vad hon gör på boendet. Känns bra och dåligt. Kanske en önskan om att hon va frisk och därmed ifrågasatte sin boendesituation?

Plötsligt rusar hon mot dörren och säger att det är dags för lunch, stänger nästan in oss. Vi får snabbt rafsa ihop våra kläder och bege oss mot hallen. Hon minns hur gammal hennes bror var när han dog för 5-6 år sen. Men inte hur mkt jag fyller i Januari eller hur gammal Camilla är. Går därifrån med en klump i halsen. Passerar de fundersamma, trötta och vankande åldringarna. Första besöket avklarat. Många tankar i huvudet...

Skönt att ha syrran i bilen på väg till Hallsta, den enda jag kan prata med om alla känslor kring det här, ja jag kan ju prata med Albin med förstås men han va inte med. Han växte inte upp med oss och de, idag, märkliga händelserna som utspelade sig i mexitegelvillan. Men vi går vidare, sakta men säkert.

Älskar dig lilla mamma <3